påskmiddag

när vi ska gå från din farmor
ser jag en spindel
den rör sig över listen
med benen lyfta
som i en hälsning

ni är bekanta men plötsligt
är avståndet mellan er
för kort

jag ser hur skräcken lyser upp
dina svårast åtkomliga hörn
och kanter

spindeln söker en vrå
att fylla med liv

för att ersätta ett gammalt

livet kommer kläckas
med ett ljud / spräcker knoppar
färgar jorden grön

de kommer att bli fler
de kommer spinna egna nät
över ramarna där du är färg
ett sjuårigt leende mellan
pappas svaga pensel

du kommer täckas av ett nät
omtöcken i grått
tills du först många år efter
känner något i dig

hur det
ömsom slår sig ut
ömsom vankar av och an
i fångenskap