Vad gömmes i det bultande bröst,
som en gång i tiden brunnit?
Finnes där ännu en låga,

förminskad av rädslan att våga,
ge liv åt det som befunnits,
svagt, kraftlöst och utan tröst.

Det som finns kvar av det som dog,
är hoppet om det som förenar,
hoppet att en gång, kanske ändå,

ett hjärta kan kanske förstå,
vad själens röst säger och menar,
hoppet att en gång få vara nog.