en övergiven liten själ

blöt och förtvivlad

i kallfuktigt sensommargräs

exalterad, ja nästan hänryckt

av blommans skönhet

hade den trasslat in sig

i klibbig tjärblomster

de andra själarna

hade inte tagit notis om blomman

dragit vidare genom ängen

och kvar blev

den lilla

övergiven och vilsen

varsamma fingrar

löser stjälkarna

sakta

lyfts jordiska bojor

och själen

sätts fri