och vardagen kom, din frånvaro piskade mig sidleds.
Men ensamma själar dör aldrig, de hittar tillbaka till punkten där allting står still, kärlek och smärta blir endast pricken över i:et .

och jag,precis som du, lyfter blicken framåt i hopp om att förtvivlan en dag ska ta en annan skepnad. Som den gången du viskade till mig tidigt en morgon och jag svarade med att vända mig mot dig på riktigt.

och just då mitt bland de mekaniska oljuden från sopbilarna vann du mig
med eller utan bindninngstid.