du vek omsorgsfullt ihop världen

kvar blev ett bylte

det skakade och rörde sig

när jag la örat intill

kunde jag höra

självutnämnda experter, debattörer och tyckare

de ropade högt

blottade sina liv

grävde i avskrädeshögar

för att hitta något att prata om

men det fanns inget kvar att hitta

du hade rensat världen från allt

allt oviktigt var borta

i gathörnet

skuggad av den gamla eken

låg du och krystade

födde

ny tid