ur höstens utsäde

växte bara vinter och kyla

älven sänkte rösten

för att inte störa

tunna och avmagrade

tysta och brydda

vart ni än såg

svävade feta älgar och renar

ur rimfrosten

lavgröt (gompa)

hungerns hägringar

kring fur och björk

vid vintersolståndet

blommade hela Vojakkala

vita fält

mogna

gnistrande kristaller

röda vattniga ögon

torkande händer

krumma och frostsprängda

begraver

vinterhatet

med de som inte längtar

mer