sköljt mitt ansikte
i floder av regn

har jag nu




upplevt droppar slå ut



upplevt



markens blixtfårade



rödgråtna
torrlagda



mjukna




fötterna mina
sjunkit


in


rotvarsel
stiger
upp





de tolv rosorna är lagda
runt origo





i dina ögon vilar ett fjädermoln




det svävar
en vit örn




just
innan

solstrimman stiger in
i bergets hand


når solstrimman
gräset

i lä av timmer


sepiagräs
lugnar

mina ögons känslighet


vi möter
sepiastäderna



ser kvällsblomman
fläkta markerna


moln
rullar fram

stormryttarmantlar


färgas djupviolett




jag dyker in i havsvinden




vid
kärret

i det höga
tuvgräset


sitter hon




väver lugn i sitt bröst




tårar faller
ur honungsträd


kärret är
en tjärn



hon vilar
i tjärnens

stilla
öga




älskade




det svävar en vit örn



i himlalotusars
fält

med vingar
breder örnen
ut


stillhet




hon bäddar örtagårdar
med lavendeldoft

så slumrar


drömmen i dess bröst






orchideskogen



djuprödas
möten



kronor är
uppvända händer

vari mossan
omfamnar rötters
djupa mull



orchideer
djuprödas


lyfter svävar
i ögonskogens källa





i röda vågor kan jag drömma




jag sörjer
dig


du nådde aldrig


stranden




livet
går vidare

och vidare
och vidare



utan ett dig



så

sakta

så

saktas


segt
trädlim



du kom utan att komma






så är jag
magnoliaknoppen
i höljehand




trädmödrar ler i kärlek
trädfäder leder vägen


så är det modedrliga
det faderliga
i gesthänder



ty dessa blad
äro
mogna





vad
andas i dig



vackra


människoblomma



vari är din hud
sluten




så tätt runt dig





varför skälver du
varför darrar du





gryningen bär tårar

tårar
ur




skymningsdaggens
öga




jag brann
vågen släckte elden


pilen
ven

min
blomsterkrona




given av ögonblommor
antändes




du log


boken
vände

blad



gryningen bär tårar



älskade
dina händer
är min


djupa
längtan



tärnan
himlatärnan




bär mina ögon
till dig



älskade





trädmödrar vaggar ett blad i händer
trädfäder vakar med bladets slutna ögon



så är


magnoliaknoppen
i höljehand

med en
lätt

handrörelse
stigen ur hjärtat



kan
bladen vikas
ut




vad ser du
vackra



människoblomma


ser du ådringen
ser du mönstren
ser du

doften



tona
in i dina ögon

sätt dig här
vid dammen


vid
tjärnen


mitt blivna



hör


dessa
nakna grenars
sång


se



dessa
vita blad


sakta rodna



släppa
skalen


älskade
helt

utan brådska