Då tanken är snabbare än känslan
kan kärlek inte inspirera handen
kan ögon inte väcka liv i grunden
och människan blir ett begrepp

(frihet är att våga vara mer)

Finns det något giltigt svar
på en fråga om längtan?
Finns det en annan sång
än viljans eviga kämpande?

(och sången låter så här: dujagdujagdujagdujagdujagdujag)

Genom tid blir konturer suddiga
all tid blir rum
i skallen som brister när
alla du blir jag blir du blir jag

(ska det bli vi tillsist?)

Kan hända det behövs något annat
mindre utstuderat
mer förvånande än kärlek
för att skapa samförstånd.

(är det då vi?)