smeker halsen

fjäderlätt

lugnade dina andetag

det var aldrig meningen

att du skulle dyka upp

så plötsligt

hann aldrig förstå

vad som hände


jag ville prata med dig

men visste inte vad

som kunde sägas



hade ju aldrig tröstan en vaja förrut



i den långsamma tystnaden

tog

ett uppflammande norrsken

något ur din blick

det avbröt vår tystnad,

sprakade en stund


såg du färgerna?

när ljuset till sist la sig

i diket

drog du ditt sista andetag

ljusstrimman i dina ögon

vände om

satte av i mjuk trav

bort över myren

bakom slocknade

natten

långsamt

tyst