I ett tomt rum av ekande
oändlighet
trivs mitt sinnes vildsinta
hjärta
En ensamhet utan tidens
storm
På vita väggar, golv och tak syns ingen
gräns
Där sprider bläcket från min fjäder
ord
Svarta som natten, skriar det i
ekot av ensamheten
skriket från sorgen
Besvikelsen kommen ur allt ljus

Det är
detta rum
fyllt av