Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt hjärtas brokiga valls



Jag var tvungen att lära mig stegen, för livet skulle bjuda upp till valls
Och jag visste att jag inte kunde dansa alls



Snälla få mig att förstå
Vad är det du vill, vill att jag ska förmå

Jag dansar, jag lever, men jag kan inte finna tröst
Medens hjärtat bankar, bulltar i mitt bröst

Vinden ylar, susar förbi mitt öra
Men jag kan inte se det vackra, som ni verkar göra

Jag vet, detta är min sista chans
Hur skulle det bli om jag inte fanns?

Jag måste hålla kroppen vaken, även om den är tung
Låta själen flyga, ännu är jag ung

Förtvivlat fammlar jag, försöker finna en strimma av hopp
Finna min plats i livets långa lopp

Nu är tiden kommen livet sträckte fram en hand
Har sista droppen runnit ut, i mitt timmglas fyllt av sand?

Vill jag dö, eller vill jag leva?
Ska jag ge upp och sluta treva?

Jag är nervös, förtvivlad, kommer jag ihåg stegen
Eller kommer jag stå där förfrusen och helt förtegen



Nu var det dags, livet bjöd upp till valls
Och jag vet att jag inte kan dansa alls




Bunden vers (Rim) av SvartPoesi
Läst 505 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2013-09-18 20:42



Bookmark and Share


  Peter Stjerngrim VIP
Gillar detta flöde
såväl avseende dess rytm
som dess disposition.
2014-09-24

  ULJO
Briljant förmedlat
2014-09-24

  mickech
Det blev säkert en alldeles underbar vals
2014-02-02

  Schizooliza
Du dansar redan på en mycket högre nivå alldeles bedårande vackert bortom de blindas valshorisont. Fortsätt så o du tar hem hela spelet!!:)
2013-12-01

  queenia
du uttrycker våndan i livet med briljans. Mäktigt, svart, men så vackert!
2013-10-22

  Robin V
Mycket bra!
2013-09-18
  > Nästa text
< Föregående

SvartPoesi
SvartPoesi