_______________________________________________

Jag har inga mer känslor kvar än hat och rädsla. Nu vågar jag inte ens lägga mig och sova alls längre. Flera gånger nu senaste dagarna har jag vaknat av att inte kunna röra mig. Jag trodde det berodde på sömntabletterna, men har nu även haft så när jag ej tagit någon tablett alls. Jag skakar av skräck, ska köpa energidrycker fram tills jag stupar i sömn möjligen.

Risken är att jag blir så jävla övertrött att jag hamnar i en panikångestattack och skär sönder armarna och jag vill inte åka in till nåt sjukhus igen . Jag hatar vården, hatar detta jävla liv, mitt förhållande där vi tär sönder varann, mina patetiska försök att åter studera, till vilken jävla nytta då? Tillfällig överlevnad?

Jag kan inte ta mig ur skiten heller, har ingen säker utväg ännu. Hade som mål att ge det fram till åtminstone nästa val, men om jag känner det här jävla egoistlandets invånare så kommer folk att rösta kvar idioterna eller inte att rösta alls, vilket med största sannolikhet gynnar högern!

Mina jävla patetiska kbt-försök att tro att man kan dämpa ångesten med något annat kreativt är ju för fan inte klokt! Har under några dagar nu haft de värsta fysiska ångestkramperna någonsin i kombination med den vanliga härliga ångesten och tablettjävlarna hjälper ju fan inte.

Och tro mig: att tro man kan andas sig ur det är patetiskt jävla skitsnack, för man försöker ju inget annat än att just andas då. "Andas i fyrkant”, andas , andas, andas. Hallå i stugan, är det någon hemma? Rena jävla skämtet – ursäkta kbt-freak men jag är ledsen att säga det - det hjälper bara om man är en person som har fobier eller kan hjärntvättas. Slutligen ger en "svår" patient upp något eller några år efter denna så kallade terapi och tar sitt liv med största sannolikhet. Så var det problemet ur världen. Om den inte matats med ”lycko-piller” förstås, då blir den mer medgörlig. (Dessa skall tagas enbart vid konstaterad klinisk depression, men skrivs mer än gärna ut till höger och vänster pga. pengamutor, etc.)

Man kan inte dämpa ett trasigt inre genom att låtsas att allt går bra bara man förändrar sina tankar. Ursäkta men mina känslor är kvar ändå! De ändras inte genom att jag ändrar mina tankar. Har testat. Man måste ju för fan gå till botten med orsaken med! Detta "glada synsätt" gynnar bara samhället, man blir en smidig person som passar in. Och det kanske passar många att gå och le påklistrat och intala sig att i morgon är en annan dag, men då passar jag inte in i denna mall. Men jag inser det nu, jag kommer aldrig att passa in och jag kommer nog aldrig att bli sådär vuxen och mogen som man bör, fast jag varit med om mer än många.

Nu vet jag att några kommer läxa upp mig angående vissa saker, men jag skiter i det, allvarligt talat, tro vad ni vill, själv tror jag inte längre alls, så det kvittar liksom.

Jag har tappat all energi och lust och jag är trött på hela skiten just nu. Jag blir inte bättre än så här, deppighetens djupaste helvete, och jag gör bäst i att gå under jorden för evigt.