vi gick genom skogen
den som inte fanns
och kastade våra ben
någon annanstans
madonnan och hästen
andeliten och jag
vi grät och vi skrattade
och glömde vår dag
men träden de föll
mellan stenar och skrot
mot sagorna deras
fanns ingen bot
så när kvällen den sprängdes
och stjärnorna tjöt
samlade vi våra liv
och lade dem i blöt
ja mycket kan man säga
och ändå lite till
för i en skog som inte finns
blir allting som det vill