den ödelagda stäppen

gjorde intrång

ville påkalla vår uppmärksamhet

lät sin vind kyla oss

tvinga oss att se

stäppen

begravd under lager av hus och neon

staden slog ner som en hungrig falk

satte klorna i stäpplandskapet

slet och rispade sitt byte

såren fylldes

av spårvagnslinjer

och görna neonskyltar

döljer

stäppens lidande

men i kvällsvinden kan man höra

det begravda landskapets sorg

tunna, ilande klagorop