fördärvar alla chanser
till sömn
rädslan för tomheten som kryper in i varenda litet hörn skavank på hela väsendet
då
när sömnen inte vill
sådär så människan gör allt för att slippa försöka
slappna av
som övertrötta barn
den rädslan är dum
natten
tuggar på dom
sådär lite i taget
då när det inte går ta på men ändå
gör så förbannat
ont

lite glad jag vet hur det känns ändå
så kanske
jag blir lite bättre på att hjälpa
dom som
inte
kan