morgonblad
fläktar
mjukt





dimman
ur hennes ögon


kinderna
slätternas kullar





rodnar
i solkärvars samkomst





ur brunnen
lyfter hon spannet



vattnar orden
i kärvarnas solkorn



stigen hon vandrar
är en blomstergirland




korpen

har svävat
i gryningslandet





rörde vid
gryningsflodens stilla flöde





fjädern

den med vilken korpen
vidrörde



lades i hennes hand




hon skriver dagens
stegpärlor


till den ensamma kvinnan





sett
har hon


avtrycket
är ett intryck



är dammen
inom vilket regnet lade sömnen




scaraben
breder ut vingar


rullar undan täcket




ett hjärtas
brustna sång
höres




i skogshuset sitter hon


vilken spinner
tråden


vilken rör
i grytans

järnklanger



skådat har hon
höstnätternas
järn
regn




hon
vilken bär elden
i sina händer





skogshuset
vakar med hennes hjärta



dunen


lätta

skålar


kupade händer
drömhänder

landar i varets
rosenbårdshölje




ditt ansikte
kysst av morgonvinden


är morgonblommans
skönhet




älskade våra ögons
gardiner



fläktar
böljar mjukt

näri ljuset strömmar in i silverfloden




rosenvinden
lyfter

dröm
in i sargad hud




jag har lagt en silvermask över
mitt ansikte


ty du flyr mig




skogshuset
är en ödegård


varöver
mossa vakar




vari kvinnotårar sipprar upp


spindelmor
för pärlornas klara
in i nätets


ansiktsoktav