grävde ner det förgångna
dit, hör även du.
begravde allt ur min åsyn
för att göra mer än betrakta framtiden,
vet att jag måste ta stegen själv.

men gravstenen
är som en milstolpe, i själen.
hur långt den än lämnas bakom
visar den ändå samma sak
lika tydligt,
om så för en tusendels sekund.

ditt namn ger en olustig känsla,
som igår.
tycker mig kunna känna
dina hjärtslag i bröstet,
för så länge jag andas,
förblir du bara levande begravd
inom mig.


(minnen
är och förblir
odödliga)