har aldrig betraktat livet ur vidvinkel,
istället zoomar du in på detaljer.

kan du måla en ärlig avbild från minnet
av ett objekt du betraktat i mindre än sekunder?
kan du anse dig sitta inne med sanningen
för att du blottlagt ett yttre som alla andra redan ser?

kanske du ser skönheten i tingen
först när du målar med ilska på duken,
lägger lager på lager,
oförmögen att hejda dig själv.

ena sekundens begär är i nästa sekundärt
till någonting annat,
och ögonblicken är alltid flyktiga,
såsom motiven rinner av duken som du mättat på färg.

som om dina cyniska tankar fått eget liv
i form av ett regnmoln under taket på din lägenhet.