korgen stiger

flätad av
vass




tvinnade är
repen

av godhänder


seglet
är ett eldblad
ur lönnen


eller himlamaneters
vidaböljande kjolar




luftballongen stiger
elden
giver
höjden



hon rör vid molnens
vid
molnblommor

dofter
pudrar marker




solfjärilar
stigna

ur moln


rör vid nattens ädelstensögon






fjäderstrimma
målar

gräsängders
diamanter




solfjärilar
andas
luftrörelse




rosen
i månskärans hand

rör vid
järnekens
blick




gårdsgången
är tystade steg



hon är borta nu

rosen fäller blad

begråter hennes fingrar





han
rörde vid en sträng

en väg hon reglat
med sju gånger sju nycklar




hon andades aldrig in
hans ögons bakomglans



nu
ber hon nycklarna åter

hon minns ej
varti

nycklarna for



i den stund hon släppte dem



gnistor
faller

in i natten




träden
skrudas

lyktor skimrar händer



vari
bladen
stiger

in i drömtecken



ja
jag tillstår denna
och vet ej varför jag längtar




mina vingsegel
är svedda
marker


insikten
är

klar




jag ser husen

husen är hållna samman
av spindelvävar




uddspetsar
gryningspärlor

rinner av
in i havshand



sjunker
djupt



brända är minnesstäderna


kolen
bäddas in

i natten faller


gnistor




lägger kinden till träden
lägger händer till träden
viskar in i träden

vansinnigt trött
är jag




molnstäder
sträck edra händer till mig