vet ni hur trött jag är på att vara den känslokalla
om ni bara visste hur gärna jag vill känna något för nån annan
men jag kan inte
inte en endaste liten gnista av kärlek
ingenting
som om jag är död inombords

jag vill känna pirret i magen
längtan efter att få ses igen
leendet som aldrig slocknar
händer som inte kan hållas ifrån varann
är jag dum som tror att sån kärlek fortfarande existerar?
för det känns som alla fejkar kärlek precis som folk fejkar sin orgasm
att älska ska ju vara underbart
vad är då meningen med att låtsas älska?
man förlorar ju hela lyckoruskänslan

jag vill känna kärlek på det gamla hederliga viset