och jag vet ej
varför jag reser mig upp
varje

dag


ur sömnskogarnas fridskälla

det
vet jag ej


ty däri
sömnskogarna
kan jag andas
den vackra tystnadens rosenblad

röra vid
stjärntoner



reser
resa
är vackra ordklanger

ur
rörelse




*




askgrå
andas mina naglar

lyfte händerna ur sotet


glöden
den vilken kvarstod
tillsade mig resa


askgrå
viskar
stilla

vänta
är icke invänta
din stunds mening


och jag såg askbladen


fyllas med tecken




*




blåvind viskar
genom skogshusets väggar

genom
tak



hör stigarnas böner
hör tjärnens
stämma

hon kallar till råds



blåvind
leder
skogshuset

till tjärnens öga

stenar ur havet är komna




blåvind manar till tystnad

lyssna