hand
snuddar hand

öga
nuddar öga


huden är
väggar

fyllda med
ingångens utgång

inom
glöder skogarna

i alloms visshet

lyfter slöjan av kroppen


huden är
vingarnas

spända segel


hand
rör vid hand


öga
rör vid öga

korallreven
stiger
upp


i de blå stenarnas
drömstränder

*


måla

mina ögon

med lätta sommarmoln
med dunfjädrar


måla
mina stigar med
sommarmoln
lätta
med dunfjädrar

måla
mina stigar
med maskrosors
spirande
ur

just

dunfjädrar


*


sjön
vilken omfamnas
av bergen


skriar i natten
ytan spricker

i tusensplitter


gnistor stiger upp


gnistor
splitter
glasopaler


faller
sjunker

in i bergsdjups

vaggandevördnad


allt är
mörkt

mörk är begynnelsen
av opalens

härkomst

ljusnad
stiger den

in i dimhand


ur sjöns helade skri


*

gyllenmedaljonger

vikes samman


ansiktet
är lyftat ut

hon
den visa väver
i jorddjup med tårar

det vilket talar
ur gyllenmedaljonger

ur skogarnas
höstskogarnas

kronhav


och ansiktet
skall bäras av
en verklighet


*


sandbladen
ligger utbredda


befriade ur pärmar


pärmarna
stäcks


lyftade
drakvingar

synes röra vid


molnstädernas
träddungar


utbredda
ligger sandblad


tecknen framträder


skrivna av hav


i azurblått


*


bli ej
ditt plågade ansikte


det
vilket är


ohörsamhetens
slitkrokar


plåga dig ej
i glömskan av dina hjärtstigars
verklighet


drömmen
viskar

bli ej
ditt plågade ansikte


det
vilket är


ohörsamhetens
slitkrokar
slaktkrokar


vilka sluter
ditt hjärtas röst
utåt

utåt
slits
du


i stycken
av

illusionens
overklighet


vilken ändå
ropar dig

påtagligt

bli ej
ditt plågade ansikte


tillåt
stjärnorna vattna
din eldhud


sakta
knäpper en kvinna upp
huden

hjärtat
en djupröd lotus

synliggörs

huden
ligger i volanger


hon reser
i lövens

virvlar