Nattens alla bruna och blå dunster
stiger trevande upp
ur alla kroppsöppningar
och mardrömmarnas unkna gravar
glömska av ljuset
som aldrig var
men som likväl trotsar de grå dimmorna
i en fåfäng gest
av uppgivenhet

Men plötsligt finns du där
du står där bara

leende

Du