Ja ni känner ju busen Nils Fabian Ferlin på samma gång
så fjärran och förunderligt nära i sin naivistiska sång
Nära tvåtusentalets roffarsamhälle fallskärmsdemokratin
-" där Guds ögon stirra på en glädjeflicka
en hallick och en disponent i pilsnerdricka"-
Men barfotabarn fjärran den modernistiska poesiakademin

Och som vore det inte hundra men två tusen
år sen hans magra pipa börjat oroa mellan husen
som lutar sin goda värme mot gatorna och torgen
-"Var inte så bryd för kläder men skär dig en stadig påk
Den pryder i alla väder och talar ett tydligt språk"-
i "Råd till en menlös tiggare" och tröst i sorgen

Jo det är han som hela folket och ni kände
men som BLM och Ord och Bild sällan nämnde
Som tog ner Gud filosofin och språket till folkhemmets barn
-"Tre bränder föll ned i Ginungagap
Frihet Jämlikhet Broderskap
Det kunde ha blivit en ståtlig brand
Dessbättre brinner ej öken och sand"-
Han Ferlin Ekelöfs frände - vän med både slödder och flarn