Jag tycker att det är lite märkligt hur information når fram till oss under livets gång, det kan räcka med en ärlig dialog och en bibliotekarie som tar sig tiden.
Det är fascinerande hur, ny information och kunskap ställer ens värderingar man burit, ärvt och genom skolbänken fått lära sig - på prov.

När man slipar på det fyrkantiga tänkandet och gör hål på kanterna, när man vågar andas in nytt syre på främmande mark så förbluffas jag över hur länge ett andetag kan bära våra steg genom sörja och slask.

Ämnet "perspektiv" borde vara ett kärnämne för alla individer.
Föräldrar har, på både gott och ont i flera fall haft en stor påverkan på sina barn och vilket barn har inte imiterat sina idoler...
Det tillhör den framgångsrika direktörens vardag, men vilket barn väljer sina föräldrar? Vilket barn bokar in sig, reser hundratals mil för att gå på inspirerande föreläsningar som hålls av erkänt stora personer som citerar ännu större personer...
Pengar är inte avgörande för framgång, men det används allt för ofta som livets måttstock. Det ÄR en stark språngbräda men långt ifrån avgörande och kan aldrig väga mer än visdom.

Jag fick lära mig hur man räcker upp handen, hur man artigt ställer sig i ledet och Sveriges alla fina landskapsblommor. Visst mins jag "roliga timmen" på fredagarna, och hur vi torkade bort glädjetårar på blöta skolbänkar efteråt, men jag minns inte att vi lärde oss hantera tårar av sorg.
Vi alla söker, och visst fanns det "kärlek", men jag kan inte minnas att det stod på schemat, och än idag är det inte ett obligatoriskt ämne.


-----------------------------------------------
om det är livet vi lär oss om
och att framgång syns bäst på ytan
då trivs jag bättre på djupt vatten