Det står en rödbrun tegelvägg delvis raserad
i utkanten av den snötäckta golfbanan
väggen har hört till ett hus
hur kan en tegelvägg ge ett intryck
av att stå i kontakt med Gud?
det är som om den gamla tegelväggens rödbruna färg
väcker upp sedan länge glömda minnen
från mitten av 60-talet
eller kanske ända från början av 60-talet
tycker att jag ser ett lyckligt gult hyreshus
det bor en familj på tredje våningen
som har tvillingbäbisar
och utanför hyreshuset är allt perfekt
till slut ser jag en suddig bild
av en trasig leksaksgrävskopa

jag tror mig om att veta
att när man inte får svar
när det man säger eller skriver
inte tycks nå fram
då är det i vissa fall fråga om maktutövning
hur länge kan man stå ut med något sådant?
och hur vet man hur länge man ska hålla fast vid
det man egentligen inte står ut med?
en obehaglig liten man med snobbig utstrålning
sa till mig:
"Men det där är ju ett partsförhållande
varför tar du det så personligt?"
den obehagliga, lätt albinoaktige mannen
var psykolog och det ha sa föreföll bottenlöst felaktigt
först blir man nertystad i åratal
sedan möts man av svaghetsförakt
ja se det var en psykolog som passade in i tidsandan
håll käften på dig din horbågsglasögade
uppblåsta lilla albino
kom till Fagersta ditt fanskap
där kör man ner huvudet på såna små fjantar som du
i pissrännan