som minnet av en nästan bortglömd sång:
"My old hometown looks the same
when I step down from the train"
är det nästan glömda minnet
av ett pärlande flickskratt på Ölands Alvar
molnen på den väldiga himlen
bildade bibliska mönster
här finns rötterna till vissa känslor
en lantkyrka på den stora slätten
tycktes inrymma intensiv lycka
jag trodde vi var stora
men vi var nästan barn
och så var det den där engelskan
som kom emellan
i botten av nattens drömmar
är fortfarande smärta
som jag vaknar av
sa till en vän
att jag en gång blev frälst
av en religiös upplevelse
och hon svarade
"Äh, du var väl förälskad"
men varför kommer smärtan nu?

tror att jag såg dig en gång
i tunnelbanan i Stockholm
fast jag vet inte om det var du
det känns som om jag ska bli sinnessjuk
när jag tänker på
hur jag ursäktade mig
och åkte ifrån dig
den där gången i Falun
ett livsavgörande
som om jag sa nej till ett annat liv
som hade kunnat få vara bra
som om kraften försvann
för resten av livet

ett minne av en annan halvglömd sång:
"Man vet att man har blivit gammal
när ens ungdom börjar skimra
som Allens Manhattan"