...att jag var. Jag måste ha gått fel någonstans när jag var ute och representerade. Jag minns i och för sig att vi drack en del och att jag var en i gänget. Vi gick från krog till krog och till slut när jag verkligen tittade upp från mina bilringar, fick jag se grabbarna på scenen dansa till rockig musik och kasta kläderna som tydligen var sydda för att lätt kunna bara få av. Det jobbiga med att vara kvinna och vakna i en fyllecell och bara kunna ha några kort glimtar kvar av kvällen innan, det är trist. Är man med om en helkväll och det är roligt, åtminstone skall det ju vara det, då vill man ju minnas något av det också. Fast när jag sedan vaknade hemma av att Kurre, min hund till make slickade mig i ansiktet... ja, alltså när mannen i mitt liv försvann, efter ett brutalt rånmord skaffade jag en dobermann, en man så god som någon och han heter också Kurt, eller kurre i stark förkortning. Allt hade bara varit en läskig dröm, en mardröm, trots att uppvaknandet i cellen på polisstationen var nog så verkligt. Nu minns jag inte säkert vad jag gjorde under gårdagen, om jag nu faktiskt kan ha varit ute med mina väninnor och åtminstone ätit panerad fisk till middag och en Napoleonbakelse till varsin kopp hett. Men efter det är minnesbilderna bara som ett pussel med många bitar som saknas. Jag kanske inte vill minnas, undermedvetet sett. Eftersom jag bara är fritidspolitiker då jag bara jobbar deltid så kan man ju tycka att jag då bara skulle också deltidsrepresentera och inte dricka så mycket utan bara hälften och då inte tillbringa så många timmar på olika strippklubbar och andra ställen som man annars gärna vill hamna på. Men som sagt, det här var nog en dröm och den har jag alltså vaknat ur nu och sovit ruset av mig så nu kan jag fortsätta arbeta igen om bara några dagar. Så sant jag heter Agda Andersson tänker jag att nu när vi bara gör så där som män gjort i alla tider, då bör vi inte ses på med andra ögon än hur man tittar på dem. Ja, i alla fall när man ser genom fingrarna när det kommer till att beställa in några shots, rom och cola med mera därtill. Jag brukar ju anse att mina drömmar bara är mina egna och att även om jag nu berättar för just dig om den här drömmen jag hade i natt så skall ingen kunna döma mig för det. Som enkel affärskvinna som säljer barnvagnar och sådana saker så känner jag mig som en helt vanlig och hårt arbetande människa. När man säljer barnvagnar så måste man ha huvudet på skaft och det brukar jag ha också. Men när man drömmer så vet man aldrig vad som kan hända och skall inte behöva ta ansvar för om man råkar hamna på en strippklubb efter en kvälls hårt supande med sina kamrater efter hårda strider kring bordet med andra falanger inom politiken. I morgon skall jag gå ut med mina vänner igen, men då skall vi gå och plocka svamp eller bär i skogen och det ser vi fram emot. Vi tar med oss smörgåsar och kaffi och någon tar säkert med sig något vi i övrigt kan dela på. Någon kanske tar med sig wienerbröd eller några flaskor, med vatten. Det är något jag verkligen ser fram emot eftersom det är gemenskapen som är så viktig för oss alla som annars är så ensamma om att vara rent ideologiska och min hund följer förstås med, vilket kanske inte alltid uppskattas av de andra hundarna men väl av de andra deltagarna. Är man hund eller människa så har man inte alltid saker att säga till om så där som man skulle vilja och som sagt, det som händer i drömmar kan man inte bestämma något om och det är just därför som de här små utflykterna är så uppskattade med frisk luft och sånt.