som dragen ur din stämma
den som river genom sinnet
står jag stadigt och lyssnar 

ingen omväg
ingen bortböjning

ser bara

hon som valde fel

som tvekade i sin egen drunkning

skuggorna drar över väggarna
skrattar stoppar skrämmer
utan förvrängning

så skärande är den sorg som drabbar

för hur mörkt var inte det mörker
som föll över den olärda
utan ett enda halleluja