Det kränks och det sänks.
Det tänks och barlasten är stor.
Ord far och vänligheter och oskiljaktigheter ska få rummet att andas.
Tryck och avtryck lämnas och skismer får liv.
Luften från friheten i var strupe vill leva med ett större avtryck hos alla. Tre djupa och andas acseptansen. Den luft alla vill åt. Att inse att detta är och kräver ett deltagande och ett åtagande där alla tomrum ska höras och besvaras. Känns som ett fängelse. Inte vill jag lägga ut vikten av min lever i tomrummet av en skism.