jag kan känna dig nära

pulsen slår, jag kan höra

dina hjärtslag

du har berättat

hur du mår

jag hinner inte säga någonting

du pratar och pratar

jag funderar

varför ringde du mig?

du verkar tycka om

att höra din egen röst

så som jag minns

att du alltid gjort

timern ringer

dags att ta av potatisen

först då märker du att

du inte är ensam

utan det händer något

hos någon annan dig

skönt att det hände

så jag kunde avsluta

samtalet med dig

ett samtal där du pratade

det kändes som om

du hade en dialog

med dig själv

när samtalet var slut

tänkte jag på dig

faktiskt gjorde jag det

tänkte på

genom alla år som gått

har du alltid

bara pratat om dig själv

du har aldrig frågat

hur jag mår

så din så kallade

vänskap

den kan jag vara

utan

anits 31 oktober 2013