När jag egentligen skall bli till
sedan äntligen vildmarksnärvaron vädrat ljus
får jag i stället skrika ut mitt födelsenamn ur gryningen
som en trolös helgelse
och sedan bli till som av en händelse
medan andra leende kan vänta sin tur.

Ute rusar Nordan höst
för att förebåda min vinterskrivning
Med medvetandet i dvala
täcks jag av pilträdens vindtäcke
medan jordens födelsetrummor börjar ljuda
Och slutligen slås det ny värld
till vårens årliga anlöp

Medan de andra kan lova bort sina hjärtan
till gudarna utomvarda
får jag höra min fördömelse av en höggud
genom öronmusslans andning
Vanbördig ja
Trolös ja
Jag skriker ut ångesten till världens utlopp.