Lövet lossnar,
segnar ner genom seklerna
och landar i forntidens förna.
Någon ur det förflutna
gick nyss förbi här
på väg mot sin framtid.
Kanske bar han något
för att sälja i staden.
Löven döljer hans spår,
som om han aldrig gått förbi,
döljer tidens spår,
som om den aldrig passerat.
Utanför blickfånget
smyger världshistorien förbi
lika omärkligt
som trädens årsringar växer.
I den mörka eftermiddagen
väntar snöns karmelitertystnad.