inget är så tyst och stilla
som ett klassrum
eleverna just lämnat

bara fläktarnas surr och lysrörens syntetiska ljus

nyss förklingat prat och försvunnet skratt fyller tomrummet

två råkor som flög åt sydväst under de grå molnen

en röd bil med tända lyktor

en gråsparv på ett korrugerat plåttak

här står tiden stilla
kvarglömda pappersark på bänkarna
en överfull papperskorg

röd text kvar på vita tavlan

en trasig stol i ett hörn

skenbar tystnad - mer som en paus

men jag minns en elevs glada röst:
titta ut - en regnbåge!

det var en klart gnistrande dubbelregnbåge 

hon tog en bild av den med sin mobil

jag sa:
den har sin fot precis där jag bor
där finns regnbågsskatten - min katt!

inget är så tyst och stilla
som minnet av det som var
när livets ögonblick blivit förflutenhet

att finnas till är att dö en smula
och bli levande igen