Att markera något kan bli så fel. Delge varför så mottagaren kan förstå. Då är det lättare för fel att rättas till. Nu kan resultatet bli hatet som ligger så nära motsatsen men ändå kan man inte förstå varför det blev så då man bara ville gott.

Att tala eller skriva raka besked men ändå linda in en aning så det inte gör ont och blir en del i en sorgeprocess. Dessa markeringar kan få bägaren att rinna över.

Är det bitterhet, elakhet eller bara dumhet?