Men säg står du här och väntar än
som så många gånger förr
för så länge sen
när det ännu fanns tro på kärleken
står du här och väntar än?

Du minns morgnarna vi vaknade
i vita dun i solen
med hjärtat fullt och själen ren
rosenblad på stolen

Du satte dig du såg ej upp
för taggarna och törnen
När någon sa att farorna de lurar bakom hörnen

Det hör såklart till saken att inte heller jag förstod
att bakom varje vackert ord
höll tankarna dig vaken
De tankar som du brottats med
de som du tänker än
de trampar på sen många år
de leder dig i gamla spår
de lägger en sordin på din tro på kärleken

Och vi kämpade nog på ett slag
som funnes ingen morgondag
och nog höll vi demonerna stången
Tills någon av oss två förstod
att kärleken må vara god
som när du väntade mig säg minns du den där gången?

Du hälsade mig leende
som vore jag din enda vän
ett klanderfritt beteende
jag minns med överseende
min blinda tro på kärleken
säg står du här och väntar än?