Kringgärdad av tristessen,

den grå lyckan,

söker jag min like

bland dessa saltstoder.

Glömskan är ett renhetsbad,

en verksam terapi

för en vilsen själ

i novemberkvällen.

Mitt hem bär jag

alltid med mig

i hjärtat där jag bor

med mina minnen

och mina glömskor.

Så sluter sig mörkret

allt tätare,

utan att bry sig om

vare sig identitet

eller integritet.

Kvällen känns märkligt ljum,

gatlyktans sken ter sig varmt:

dimman är skingrad.

Snart fullmåne

och bara några få moln

på kvällshimlen.

Kringgärdad av natten

far vi vidare genom Lund.