Nu står träden åter kala
Långsamt har hösten klätt av dem
omärkligt och från stund till stund

Snart är bokskogen lika obönhörligt utan löv
som den stod självklart uppklädd
i våras efter vitsippornas symfonier

Jag såg en fjäril häromdagen
på mitt kontor där datorn
står surrande i ett hörn
och en kaktus uttorkat strävar på
i fönsterkarmen

Den fladdrade desperat mot fönstret
Jag öppnade och släppte ut den
i novemberkylan 

Jag undrade om den skulle överleva 
Inomhus hade den snart fladdrat vidare 
till den prunkande fjärilshimlen

Av två onda ting
fanns inget val att göra för den

Den hade dock
fått ett längre liv
än de kamrater
som flög vidare i september
eller hamnade i en spindelväv
strax födda ur puppan

Vad är en fjäril en dag i november
Ett fragment av en svunnen sommar
En reminiscens från en gången årstid

Vad är jag själv i mitt november
Ett fragment från mit livs sommar
En spillra
En kvarleva från en annan tid
ett annat årtusende 

Jag står också avlövad
resignerad men utan ångest
grå med spretande grenar
mot molniga skyar utan lödder

Men så ser jag plötsligt 
hur en dubbelregnbåge
vuxit sig stark i öster

Jag ler för mig själv