jag ligger och ser på den

månen

genom sjukhusets

stora fönster

lyser den på mig i natten

jag tackade nej

till att ha persiennen

nerdragen

det är svårt att somna

i den nya miljön

jag slumrar till ibland

när jag öppnar ögonen

ser jag hur

månen

flyttat sig en liten bi

hör att någon ringer

efter hjälp

en ängel tassar

försiktigt in

hör viskande röster

så blir det tyst igen

jag ser på

månen

den är nästan full

slumrar till igen

känner en hand på min axel

en sladd har lossnat

den sätts fast igen

det är inte lätt att

vara uppkopplad

med alla sladdar

nödvändigt

för att se hur mitt hjärta mår

somnar en liten stund

när jag väcks av ett

god morgon

dags för blodtryck

och stick i fingret

det börjar ljusna där ute

jag kan ännu se

månen

nu är den snart försvunnen

från fönstret

jag sett ut genom

i natten

anits 23 november 2013