Alla dessa tankar som bankar så fort man skall sova vill bara hamna koma det vill jag lova.

Det som skriker är är inte heller rätt men det är iallafall på detta sätt var är sök och ersätt.

Hur många gånger man än klättrar ur grytan hamnar man ändå under ytan.

Tiden bara går och jag sitter fast i en korridor och saknar villospår och alla en förbigår som om man vore skavsår.

En hjärna av aska ett hjärta av diamant men stampa inte på mig som en elefant.

Osynlig eller transparent jag är inte bara ett instrument vad har hänt.

Inga besök det var väl inte värt ett försök jag har väl gått upp i rök.