Så tog kölden mig
bromsade allt
Vintern klev fram
drabbade mitt inre, mitt yttre
mitt parallella

Musslan bortser från skiten i hörnet
hon förlänger hjärtslagen
dvalar under stickade nykomlingar
faller i stearinljusens aura

Det är isande torrt
de våta rusket har drivit bort
Kvällen fylls av hans toner
igen
Mörkret kramar dagen
kramar insidans alla vrår

Musslan tappar inte pennan
plitar sakta
under sanden är det mjukt
där sover ljuset nerbäddat
matar musslor

Så tog kölden mig
klarnade luften
blicken full av frusna flingor
över oss lutar drivor
vita vingar vilar i bon
parallellt har Musslan startat striden