Tankar är starka. Tankar bär på styrka.
Men tankar kan också trots sin styrka och kraft bära på destruktivitet.
Tankar kan lyfta en människa och föra henne framåt och uppåt.
De kan få en människa att trotsa alla odds och övervinna de största av hinder.
Men tankar kan också förgöra en människa.

Du är vad du tänker. Men du blir också vad du tänker.
Här finns både inslag av valmöjlighet såväl som prediktion.
Kanske måhända även en smula predestination.
För allt som är du har du inte själv valt.
Allt du sett och mött har du inte haft någon möjlighet att påverka.
Lika lite som du kunnat påverka din längd och storleken på din näsa,
lika lite har du kunnat styra över allt som ditt förflutna erbjudit,
alternativt utsatt sig för.
Och detta har stor inverkan på hur du tänker idag.
Och varför.
Men du kan påverka.
Du kan välja.

Livet har förvisso gett oss lite olika förutsättningar inom alla möjliga olika områden.
Så och roten till vårt tankeliv. Detta som en del vill benämna som personlighet.
Men förutsättningar och läge är två helt skilda ting.
Och även om förutsättningarna må se olika ut, är läget detsamma för oss alla;
- Idag är första dagen på resten av ditt liv.

Och du har en vilja. En egen och fri vilja.
Även om den till viss del må anses vara begagnad.
Detta då vår vilja såväl som vårt tankeliv influerats
och påverkats från mycket tidig ålder.

Våra tankar har påverkats av allt från de andra tänkt om oss och tyckt om oss till vad andra tänkt och tyckt om andra. De har påverkats av de vi sett, läst, lyssnat, smakat, känt och luktat på. De har påverkats av allt från yttre förnimmelser till inre känsloliv.

Tanker föder emotioner – och emotioner föder tankar.
De står i direkt påverkan med varandra.

Tankar påverkas också av hormoner av olika slag;
serotonin, testosteron, adrenalin.
Ja, listan kan göras lång.
Och viktigast av allt.
De har påverkats av våra egna tidigare tankar.
För tankar tankar tankar.
De fyller på varandra allteftersom.

Tankar är också frön.
I rätt miljö växer de och frodas.
I fel dör de ut och ersätts av andra.
Arv, miljö. Känns orden igen? Väcker de tankar?
Men val är något vi stundtals missar.
För vi kan i vuxen ålder i regel välja miljö.
Vi kan göra det bästa möjliga av det arv vi fått.
Och inte slösa bort det…på andras tankar.

I detta spelar tro en stor roll.
För det vi tror på påverkar också hur vi tänker.

Har vi då ansvar för våra tankar?
Hm. Det beror på vilken definition vi använder oss av.
För det är skillnad på impulser – och tankeliv.
Det är skillnad på snabba, intensiva men korta tankefragment och timmar av begrundan.
Här har vi en valmöjlighet – och i och med det, ett ansvar.

För tankar är frön. Inget annat.
Förrän vi väljer att plantera dessa frön i vårt inre
och vattna dem, sätta solljus på dem och ge dem växtnäring.
Ringarna på vattnet kommer i slutändan vara betydligt större
och röra sig betydligt längre, än det lilla oskyldiga plasket på ytan.

Så välj väl min vän.
Bland alla dessa tankar och bland alla dessa människor som vill att du ska tänka just som de.

Välj väl.

För de påverkar mer än vad du tror…och tänker…

Och tankar såväl som känslor behöver inte ha ett dyft med verkligheten att göra,
hur verkliga de än må kännas och hur intressanta de än må vara.

Häri ligger styrkan – men också problemet.

- Känns det så – är det väl så?
Det som känns bra behöver inte nödvändigtvis alls vara bra – tvärtom det kan vara extremt destruktivt. Det som känns rätt kan vara käpprakt fel. Och sanningen kan vara den beskaste av mediciner och den mest obekväma av uppvaknanden.

Med tanke på vad jag nu skrivit.
Tänk er vad som kan sås in i människor och vilka plantor som kan komma därav.

Att så in en tanke av utanförskap.
Från samhälle, från familj, ja till och med från sin egen kropp.

Så in en tanke om fiendskap.
Mellan människor. Inom människan.

Så in en tanke om identitet.
Om ursprung, om värde, om framtid.

Idag vill inte bara människor så in tankar i oss,
de vill slå in dem.

Sekterism finns i någon form, i alla former av social gemenskap:
Ledarskap för att enas kring gemensamma tankar.
Gränsvakter för att skydda från yttre tankar.
Deltagande för att följa upp tankar.
Gillande för att promovera vissa tankar.
Skepticism för att varna om att tanken inte står i paritet med gruppens tankar.
Misstänksamhet för tankar som kritiserar den egna gruppens.
Avsky för att demonisera icke önskvärda tankar och slå dem ifrån sig.

Och med tankarna – känslor.
Känsla av utvaldhet.
Känsla av gemenskap.
Känsla av vi – och dem.

Det är i vilken mån och i hur stark grad som, på en glidande skala, påvisar
hur starka de sekteristiska inslagen är.

Några implikationer på att man bör öronen åt sig (bokstavligt talat) är sammanhang som uppfyller följande kriterier :

1. Man vågar inte pröva sina känslor och tankar gentemot andras
2. Man känner sig snabbt kränkt om någon dryftar kritik
3. Man går mer på vad man känner än vad verkligheten vill utvisa
4. Känslor får större utrymme än argument
5. Man vill inte lyssna på forskning
6. Man söker finna bevis för vad man tänker – utan att grunda tankarna på bevis man funnit
7. Man går från empiri till filosofi – man vill förklara vad man inte kan bevisa
8. Man tolkar mer än vad man granskar

Sekterism är sålunda mer än religiösa galningar som i isolerade grupper hjärntvättar dess medlemmar – och dess processer kan infinna sig på de mest förvånansvärda av platser.

Politik, akademi, arbetsplatser, medieplattformar, ja samhället i stort…

Så tänker i alla fall jag…
om än inte alltid rätt - så i varje fall någorlunda fritt
än så länge…