vindarna
löper

i nätternas suddade dagsmejestigar



så
tydlig
är bilden



skimrandevita
mjuka tassar
rör vid

hennes somnade
vakandehud




vakarnas
vidgade pupiller
rör vid isens råmande




gnistrande mantlar
skänker
tystnad



tomhet
tomhet

möter



hon kupar händerna runt
mitt ansikte

andas rimfrost



frekvenstonen
stiger




mitt ansikte är blått

jag spricker i tusen iskristaller