(Innan Liv)

Vi fanns inte, vi var mörker
Vi såg inte, vi hade inte ögon att se
Vi var inte, vi hade inte tagit form

(Födsel)

Men med er, skulle vi födas
Ni skulle skänka oss en syn, förblinda oss
Ni skapade det som gav oss form

(Föräldrarskap)

Ni väcker fler ur den tunga sömn kallad ”innan liv”
för att ha något att vårda, för att vara någons
Kanske är det hoppet, om att livet kanske blir just annorlunda för denna indvid, vi just väckt

(Beroende)

Nu är jag beroende av er, mot eller med min vilja
Nu behöver jag enkla saker som andetag
utan er är jag en döende art
med er är mitt döende lika brutalt

(Saknad)

Ett tomrum fylls
svärtar min lungkraft att dra luft
Inser att livet är för kort
Så kort
Varje andetag är ett steg mot den frid jag en gång utan er bar, varför vill ni ha mig dit.

(Ålderdom)

Jag har åldrats varje dag, kännt mina rynkor bosätta sig i min skönhet
det jag värderade mest, har lämnat mig
Vänner, familj , och den jag vårdade mest, den absoluta kärleken
Kvar står jag, ruttnad i skinn redo att tampas med en död jag en gång kände

(DöD)

Här möts vi av livets sista dom
Hit kommer vi alla, oavsett rädsla eller lust
några finner vägen före, andra hamnar hit av misstag
en sak står klar.
Vi finns inte, vi är mörker
Vi ser inte, vi har inte ögon att se
Vi var inte, vi hade inte tagit form