granskar spegelbilden smutsigt skyltfönster
gamla stan
ett par ben skakar i otakt kylan
som letar sig in i märgen och bygger bo

där
viskar

någon gång ska jag bryta mig loss
vada i isvakar kasta allting handlöst och kommer det tillbaka

ska jag älska det villkorslöst

jäktar genom huvudstaden och alla intryck lämnar revor
slamsiga köttsår
i verklighetsuppfattningen lämnar allting bakom hälen och går vidare letar alltid efter nästa kick

närmsta tillgängliga plåstrar om misären som plåster på grusiga skrapsår blir varma fötter smälter det som snöat in bakom sköra revben

ett sms svarar aldrig
när jag ringer
dock
men så mycket att förvänta sig och
ännu mer att inte låtsas om

men

skulle ändå inte byta bort honom för allt i världen tror han vet

bakom rynkan av ständig oro i min alldeles för unga panna växer någon slags beslutsamhet av vuxen standard som skapar flammande lågor i ögonen speglar min plötsliga förändring i livslust och min rädsla inför den