grenar
mjukt inbäddade
i silverhimlars skönhet

bladen
invävda

i slöjor av
osynligas

ej
syn

mjukt inbäddade grenar
i snömolns gnistrandeskönhet


eldmantlars
mjuka
fjäderdunspenslar


målar mina ögons tårstränder
med smärtan vilken stiger
upp ur okända moln


du

giv mig vila
vila att bara vara
vara i liv

det jag en gång drömde var liv
drömmar att falla tillbaka på

in i
näri livet

slår hårt
sakta
upphör


mjuk är
hennes hand

snöhand


lyfter
mig
ur


hon andas
kristaller

hon doftar rent

hon är
vitängens
blomsterbrud

strålandevacker



en gång valde jag

detta vackra blå
denna vackra blå safir lapis lazuli
denna vackra blå
dräkt
med malakitströmmar
helande
läkande
såren
smaragdbladens plantago major
lindas om
fästs med strån
kärlekens
strå
hoppets strimma
strimma
strå
allgräs

regn faller
tårar faller
droppar
tindrande
stiger
stiger

vem andas
vem öppnar fönstren
vem skakar
rister ut lakanens sömn
kuddarnas var
luften
gnistrar
korn
korn
mjuka faller dun
skålar
händer
snö
gnistrar marker

träden andas blad
kristallblad

mjuka linjer
gnistrande
skönhet

du andas
rosenmoln

ser du barnet med rosiga kinder

gryningen
är blå

isandeblå

vita
solpelare
sträckes ur molnskyar

han rider
på det blå havets veckade mantel



jordarna viskade
från djupet

där in


från djupet under sidenjordarnas
kristalloblater


från djupt under
ekarnas rötter

där in under viskar jordarna

varför tror du
rädslan övermannar


de var vackra dessa gångar
bar lyktor
en slags lampetter
lågor i glaskupor
med hamrade mässingsskivor
eller koppar
vilka spred ljuset

ja
de var vackra
även i


de stunder bergen grät inifrån
ty det gjorde de av denna drift

åderdrift
ägandedrift

du ser detta sot
en tanke pilar genom dig
detta sot är en sjuka

en svart sjuka
den sjukan har behov av
läkeörter

omgiven av mörker sitter du
rädslan är

en stegrande svart häst
med svarta piskande manar
med svarta hovar
en stegrande
svart häst



varför tror du paniken greppar tag i dig

lämnade du
stigen

märkte du ej

steget

marken suger dig
drar dig nedåt
paniken gör dig kämpande

paniken är en boaorm vilken
slingrar sig runt dig
kväver dig
kväver dig

rädslan målar mörkret med bilder
väggmålningar


en av människans värsta farhågor
utsläckt sinad uttorkad

här sitter du
du föll i

ekon kan du höra
du hör ekon
du når dem ej

hur skall du komma upp

vad finns

där

nere

vad är det du inte ser

vad finns
därnere

i sankmarken kämpar du
i panikens våld

undflyende

ett slags
vakuum vilket suger dig in i sig
eller ned

vad är rädslan
vad är paniken

i den ena är du i mörker
i den ena är du i sjunkmarker utan botten

grundlös känsla
en känsla utan grund

ändå
med en grund vilken är
helande

jag föll
jag vilade
i mörkret för att
upptäcka det ensamhet ej är


vad göms
vad göms i detta mörker
vad göms i denna kvicksand sjunkmark

därför är du däri

se dammkornen
virvla

se jojon

ser du barnet med rosiga kinder
vad håller barnet i handen
en jojo
en
rund kropp
med ett snöre
med en ögla

hör du ugglemor breda ut vingar

uggla
ögla

barnet är i jojon
stretar
lär

jojon glider
ned
ned
stannar i gung
pendel
pendel vad viskar du

tråden är tvinnad av vem av vilka av vad

fibrer
gräs
strå
strimma


se

barnet

varje barn är en ren kristall
tillåt kristalloblaten smälta på din tunga

var i denna tystnad
låt tungan vara stilla

låt det upplevda
stiga

detta vackra blå
denna vackra blå safir lapis lazuli
denna vackra blå
dräkt
med malakitströmmar
helande
läkande
såren
smaragdbladens plantigo lindas om
fästs med strån
kärlekens
strå
hoppets strimma
strimma
strå
allgräs

regn faller
tårar faller
droppar
tindrande
stiger
stiger

vem andas
vem öppnar fönstren

du andas
rosenmoln

hör du ugglemor breda ut vingar