Hon slickade sig om spruckna läppar och satte ena knät i marken. Hennes kroppsvärme fick snön att bilda en kall fläck på de slitna jeansen. Kall.
"Hat är ett starkt ord"
Hon fnös och började långsamt knyta upp kängan. Hennes andetag avtecknade sig mot natthimmelen i några få sekunder innan de löstes upp i tomma intet.
"Ett starkt ord"
Hon skulle bädda ner sig i snön tills natten sprang längre och längre därifrån. Hennes andetag skulle gömma sig någon annan stans.

Det fanns inga stjärnor, bara moln. Långsamt drog hon av sig jeansen.

Inget skulle värma henne nu.