hon håller flammor i kupade
handstäder
han håller flammor i kupade
handstäder

lagda i
mening


stjärnljusa
ser klangerna
besjungna
dansernas rörelser

hon den vidablå
en av mödrarna
vände ansiktet till
samt viskade stigar
till stjärnljusa



vidablå
rör vid svaret
se min kropp
skogar ängder
berg dalar
vattenblänken
vandringsfolken
i stjärnljusa
hon särar lätt molnen


de ser

de bejakar
lagda
eldblad


de lindades in i vägen
de bars till vidablås ängder




hon knypplar solspetsar
ur pärlemorgarn


ur silkestrådar

till dagens silvermötande
andning

vari träden viskar

hav




hon glömde
han glömde




tiden
är



den röda skymningsflamman
är gryningens väckta röda



den blottade tiden
är det dragna svärdet


jag gav dig allt
suddade ut mina givna linjer
till att vara till dig behag


att vara
ditt behag



den blottade tiden
är det dragna svärdet


jag viskar
till mig
nu

se dig djupt in i ögonen
håll dig
barnet i din famn

stig in i denna tomhets oändliga


viska
jag älskar dig


väck
askbladen




den blottade tiden
är ett draget svärd



vilket i kärlek
skär rent

molnens solkade innebörd
av tankar stignakastade



den blottade tiden
är svanen vilken
störtar till marken


breder i kärlek
ut vingarna

samt reser sig
i helgad eld





i kolen
andas

pulserar
glöden



av de släckta städerna

mina fingrar
rör


vid det lagda




kornen
i bröstet
har famnats av hjärtjord

roten är funnen
kornen spirar



stiger ur ögonhänder
in i viljegärning



de kornen såddes
de kornen sås


är det du
var det du
stiger in i det du är



säg mig
hur kan den sådden upphöra
de kornen vissna



molnen smeker mjukt
din

oros panna



vacker är du
människoblomma

i din alltidfägring




han frågar
stenarna i havsbädd

han frågar
spinnerskorna
i havsvåg



han gives stenar till
gives tråd till

med hjärtduk
putsar han stenar mjuka

in i vitt
pärlskimmer


trär dem på tråden



skänker
armbandet
länken


till hon
vilken lever vid havet



hör


den blottade tiden
är det dragna svärdet


jag gav dig allt
suddade ut mina givna linjer
till att vara
ditt behag



jag lyfter nu



vingarna mina
är manteln med de skrivna tecknen




hon den vidablå
med malakitådrors
helandeströmmar


hörde
stjärnans
ljusa
stämma
silverklangen



ett mognat frö