vad är
min

röst

i vindens alla stämmor

ett dun vilket faller
i din hand





en ton är lagd
i vinden




kommande knoppas i trädens andning
skimrar aning i vindarnas solvirvlar

höljs i silverskålar




det finns ej finner
det finns funnen av





så frågar jag
mig

är det min vilja

kyssa dina
ögonglober


röra vid
din utmattade hud

väcka floden

vilken så ömt smeker
fårorna


vilken lyfter
stenarnas vingar

är det
min vilja



jag känner mina trasiga fingrar



de

ser

mina helade fingrar





hon står
i ängen



lyfter slutligen händer för öron
sluter hårt ögon

omgiven av
adaptiva
kvadranter


vilka slungas hårt
virvlar hennes fäste



slutligen hör hon en knappnål falla

hon lyfter händerna



klarnande
regnar ned i hennes händer


hon ser
brickorna i spelet


ser sömmarna vävas i
kedjor
av skimmertrådar



i slätten växer
hyddor




vagnar dras ur lidren
vindlagda ängder
målas i gatstränder


havet
ryter



ässjan andas
hjulen
färdigställs

nav till nav
eker till eker


vagnen
ett stjärnfölje

viskar
vägen



hjul i hjul

pendeln vaggar oro
vinden är ett böljande segel





i tankedomstolen
når hammaren städet



omgiven är hon av kverulerande fasader


rämna
rämna


i rännan glittrar guld



hon lyfter kronan
regn sköljer in
floder
tvagar


tankarna sjunker in i
ädelstensljus




hon lyfter bojorna av
de hon lade runt vristerna i värn



blottad är vägen
vinnlagd är synen




han vilken löper mjukt i vinden
stannar in vid vågen av andning

lägger andningsdukens skimmerväv
stryker lätt med handen
över denna andningston
detta andningsark

sluter ögonen in i vinden
så gör han

sväva
sväva

andning

fri

åter

lägger andningsdukens skimmerväv
stryker lätt med handen över
denna andningston
detta andningsark

manar

stilla
stilla


ett dun faller
faller in

en andning

åter
lägger andningsdukens skimmerväv
stryker lätt med
handen över denna
andningston
detta
andningsark


så är det första kommet ur
det andra
ur det tredje

han andas vidare
han vilken löper mjukt i vinden


pelare växer höga
pelare växer hög


vaja

vaja
lekande vind


han rör vid vinden
rör i cirklar
hela


dukar

ark

virvlar mjuka svävande skimrande
i andning

han är en löpande vind


lyfter händer
sänker händer

manar

stilla
stilla


dukar skimrande
andningsark

lägger sig i mjuka vågor
veck


veckade sidenband
lösta ur
urdroppens källa


tolv jungfrur
stiger ur sand
lyfter tolv gånger tolv band

dansar med vinden


han följer med andningstonen i rörelsen


banden skriver tecken
rör vid allt

faller
faller

jungfrur
suddas in i solhav


ökensandens vågor
badar i havsvind


havet
spinner


han lägger den första i toppen
inväntar grundens fullfyllan



det svävar en ton
i vindens blad




höljd i rosenmoln
av rosenmodern given




hon bär en slöja
ur silverhav

natten
skimrar

regnbågsdun



lyfter skålen ur
kristallbergs källa


bjuder pilgrimen

droppar av
toner


det svävar en falk

ur vindens bladkälla