i skymning
spelar sjön
istoner



klanger
ur djupens höjder


prismor
fyllda med ljus



skänker värme
in i hennes vilande fotvalv




solpilar
släpptes i natten

nyckel
solnyckel
låste upp bröstets järn

steg upp
röda stjärnor
tände nattblad




i morgonblommans
tempel
kom



ljus
bakom mina ögon



kristallvågor
andas



viskar

gläd dig
i din människovandring




så gläds hon
allmoderns
den vackras andning



pinjelunden kallar in
skålarna

ur bergets djup
smidda av opaler

med diamantblad
i täljarens hand

i skålarna är satta
lågor sju


pinjelunden viskar
tänd dem
du vackra
barn


slå följe med jorden i din hand
följ rötternas vägar in
in i kronans
lyftade
tyngd

vik upp pärmarnas
slutna
lås


isen ur solfingrar
lagd i pussel
vinden andas
kristallspelen ljuder

in i kobbar
in i skär

han vakar med vågornas andning
drömmer stigars
kan
ske

himlar i västan sänder eld
flammor in i kronans ring
spetsarna är månstenar

i tallarna
strandtallarna
vaka de

gnistfolken med
frostiga mantlar

breder ut händer inöver sjö
spegel
spegel

spegla tingen i det dessa är

hon har tänt tusen lågor
musiken skakar väggar

hon dansar
med vaggande
röst

du är vacker
du är värd
dansa
in i eldens flammor

kinderna är randade galler
av skuggfingrar
giv oss
ljus

hon tänder en gnista liv
skänker dem dessas önskan

hornen ljuder brölande genom dalar
skogar över berg
hornen är betar komna ur
stigna ur
elfenbensstäderna
minns du

minns detta
dessa städer byggdes av vita
och vilar du dina ögon in däri
framträder kristallernas alla toner
alltoner
du och jag
jag och du
allt
illusionen är en trappa av varseblivning

ja visst for tanken genom dig
fällde de dessa djur till detta
fällde de dessa djur
tog de
ströp de
dessa djur så sävliga i vandring
med öronsfläktande vingar
med hudar liknande urålders pergament
se hur stäppens
savannens damm stiger upp
se huru de skrider sävligt
och säven susar stilla
in i vattensmycket i akacieträdens vakandering
se hur de höljer sig ur hettan i bottens lera
bottens
grundens
se huru de trumpetar glittrande vattenkaskader
vatten
gnistor
kaskadljus
i djupen höres deras sånger
de tunga kropparna bildar cirklar i luften
de trumpetar glittrande vattenkaskader

se
vackra människoblomma
ur tyngden stiger nåden

hände det
togs deras liv
till detta

visst kan de rusa
vem skrämde upp ruset

fälldes de

vet du
betar kan släppas utan livsgivelse
med tillgivelse
och dessa elfenbensstäder var
samt är byggda av allt det vilket är vitt

minns du tavlan snidad i öster
av elfenben av kork av vitt trä
minna du hur du steg in i ramen
in i detta land
i frid
kom
träd dofter fält ris

träden susar stilla
i dalarna andas vita moln körsbärsblommen
luften vibrerar av
vingar

hornen ur templen brölar

ser du detta trädlägg kinden till
handen till
hjärtat till

fråga trädet om tillgivelse

och trädet öppnar sig
du är i stammen
i stammen är trappan
den du vandrat
vandra
besök grenarna
tala med bladen
se djupare

se dina älskade steg
du vackra människoblomma


inom stammen


i den stund du är redo
stig ur ramen
in i bildens
sanna
liv




i stammen sätter sig själen

invid ljusets
skimrande
aura


vänder hon
bokens
blad


inandas det skrivnas
oskrivna


hon släpper ej synen

synen av bergsstäderna


vilka ur
bläckhornets
kristaller
stiger


hon stiger in i tonerna
utan at vända

ännu

ett blad



pinjelunden kallar in
skålarna

ur bergets djup
smidda av opaler

med diamantblad
i täljarens hand



i skålarna är satta
lågor sju



pinjelunden viskar
tänd dem
du vackra
barn


slå följe med jorden i din hand
följ rötternas vägar in
in i kronans
lyftade
tyngd

vik upp pärmarnas
slutna
lås